Hur är det att integreras — egentligen? Möt Can

Politiker pratar gärna om problem kopplade till segregation, till exempel i skolan, på arbetsmarknaden eller i bostadsområden. Men när får personer som själva kommit hit en röst? Och hur är det att integreras — egentligen? Inom Integrationsvalet har vi träffat fem personer som berättar om sin resa till och i Sverige. 

När Can pluggade på Malta år 2007 träffade han den som skulle komma att bli hans framtida fru. Hon kom från Sverige, han från Turkiet, och de var båda där för att studera. Snart började de fundera på att flytta ihop och det tog inte lång tid innan de bestämde sig för vart de skulle flytta. De landade i att Sverige var det bästa alternativet, så Can åkte hem till Turkiet för att ansöka om sambovisum på håll.

Tre månader senare var ansökan godkänd och han kunde äntligen åka till Sverige för att flytta ihop med sin kärlek. Sedan dess har de bott tillsammans och har nu två barn ihop. Can säger att han hade tur som integrerades fort, men det finns en sak som han ångrar från den första tiden i Sverige.

– Jag gick bara på SFI i en månad, sedan fick jag ett jobb så då tänkte jag att jag inte skulle ha tid för SFI. Efteråt har jag ångrat mig väldigt mycket att jag slutade så fort, för jag hade lärt mig mycket mer svenska genom att gå där.

I början jobbade Can som konsult inom ett företag där de flesta var turkar och engelsmän. 

– Jag pratade mest turkiska och engelska när jag var på jobbet, tyvärr. Jag lärde mig svenska genom att prata hemma om vad vi skulle göra och vad vi skulle äta, så det var ganska låg nivå på språket. Det var först tio år senare när jag började jobba på Swedbank som min språknivå blev bättre, där jobbade inga turkar så jag kunde inte fuska med språket, berättar han. 

Många av kollegorna från första jobbet har flyttat tillbaka till Turkiet. Enligt Can är det både samhället och den enskilde som måste ta ansvar för integrationen.

– Mina kollegor hade ingen koppling till Sverige och kom bara hit för att jobba. De var inte ensamma, för de hade varandra, men de var ensamma i samhället. Jag vet inte om samhället hade kunnat göra någonting mer där för att få in dem. Man måste vara öppen för att lära sig en ny kultur och inte bara stänga in sig. Jag märkte att det var stor skillnad mellan min och deras resa hit och vad vi hade för koppling till Sverige. 

Can umgicks mycket med sin sambos familj och kompisar och känner att han hade bra koppling till Sverige snabbt efter att han kom hit. 

– De hjälpte mig mycket innan jag hittade jobb och hur jag skulle komma in i samhället. Vi firade jul, påsk och andra traditioner tillsammans och jag fick lära mig allt av dem. Jag är inte en så traditionell person, jag är inte religiös och har inga direkta traditioner med mig från Turkiet. Det kanske var därför det var lätt för mig att komma in i samhället här. 

Det enda kulturella Can har med sig är maten. Han skrattar till och berättar.

– Mat är en annan sak. Vi äter både turkisk och svensk mat hemma. Men jag gillar verkligen svensk mat. Till och med sådan mat som inte ens svenskar gillar att äta så mycket, som blodpudding!

Can känner att han inte hade behövt något mer från samhället när han kom hit.

– Allt är mitt eget val och jag önskar bara att jag hade gått klart SFI så jag hade lärt mig bättre svenska. Annars fick jag allt det jag behövde och det var lätt för mig att etablera mig i samhället.

 

Är du intresserad av Sveriges politik?

– Ja, lite. Jag tror att för att behålla kulturen i landet så behöver integration vara mer involverat i politiken. Å andra sidan måste man själv välja om man vill etablera sig och integreras. Jag vet inte exakt vad lösningen är på den här frågan. Men jag känner att jag förstår vad politiken handlar om, även om den mest är intressant när det kommer till ekonomi. Och självklart röstar jag i valet!

Integrationsvalet är Nya Kompisbyråns valundersökning om riksdagspartiernas integrationspolitik som publiceras innan riksdagsvalet 2022.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av våra senaste nyheter

Vi tror på ett samhälle där vi möts som människor, samtalar och bygger relationer. Ett samhälle där man förebygger utanförskap och främlingsfientlighet genom att vara välkomnande och inkluderande.

Copyright © 2021 Nya Kompisbyrån | All rights reserved.