Under sommaren 2014 kom 27-åriga Nasrin från Afghanistan till ett litet samhälle i Norrland tillsammans med sin bror. Deras mamma och syskon var redan bosatta i Sverige sedan två år tillbaka och glädjen att äntligen få träffa sin familj igen var stor. Den första perioden i Sverige kantades av en krånglig asylprocess där syskonen blev hänvisade från stad till stad. 

– Jag och min bror blev skickade till Migrationsverket i Stockholm, men där ville de inte ta emot oss för att vår mamma bodde i Norrland. Efter det fick vi åka mellan Migrationsverkets olika kontor i landet. Det kändes som att jag bollades mellan de olika myndigheterna och det fick mig att känna mig dålig, berättar hon. 

När Nasrin slutligen blev registrerad kunde hon påbörja sin språkintroduktion. Nyfikenheten över vad folk runtomkring henne sa gjorde att hon var ivrig över att få lära sig svenska. 

– Det kändes så konstigt när jag passerade förbi folk och jag inte förstod ett ord av vad de sa. Därför kände jag att språket var viktigt. När jag hade lärt mig språket lite så förstod jag mer om hur samhället fungerade och vilka sysselsättningar man kunde ha här. Jag fick också väldigt mycket hjälp av en kvinna i mitt område som hade läxhjälp. Där träffade jag även andra personer i min ålder, vilket var skönt.

Efter avklarade språkstudier bestämde sig Nasrin för att flytta ned till Stockholm för att plugga på komvux, och parallellt med studierna kunde hon använda sig av de erfarenheter hon hade med sig sedan tidigare. Nasrin bodde en tid i Iran innan hon kom till Sverige, och där höll hon vad hon själv kallar för ett “mini-SFI”.

– Jag började lära ut andra afghanska kvinnor att läsa och skriva. Många var analfabeter och visste att det var viktigt att lära sig språket. Även om jag bara undervisade under ett år så utvecklades de verkligen! När jag fick veta att det fanns en tjänst här som modersmålslärare så sökte jag den och jag tror att jag fick jobbet på grund av min erfarenhet med kvinnorna. 

Men det var först när Nasrin började jobba som projektassistent som hon på riktigt kände sig inkluderad i samhället, mycket tack vare kollegorna. Den känslan har växt sig ännu starkare sedan hon kom in på högskolan. Idag pluggar Nasrin till socionom och har snart läst klart sitt första år. 

– Sedan jag började plugga på högskolan har jag fått ett mycket större nätverk. Min svenska har också blivit bättre eftersom vi läser mycket svåra texter.

Varför tror du att det är viktigt att känna sig inkluderad i samhället?

– Jag tänker att vi bor här, vi jobbar i det här samhället och vi går i skolan. Vi använder samma service och tjänster som alla andra. Man ska inte känna sig utanför eller bli behandlad på ett speciellt sätt för att man inte kommer härifrån. 

Enligt Nasrin är en viktig del av integrationen att släppa sina fördomar. 

– Det är mänskligt att ha fördomar, men man ska försöka att inte blanda ihop dem med verkligheten. Vi behöver alla tillsammans hjälpa till med det och bli bättre på att acceptera varandra. Exempelvis med språket, så fort man pratar med dialekt så tror folk att man inte förstår någonting och att man inte är integrerad. 

Nasrin menar att om man har ett annat modersmål än svenska så är det klart att man har dialekt även om man lärt sig språket. Att det är en väldigt lång process som tar olika lång tid för olika personer.

– Generellt så är det lättare att se negativa saker än positiva, och därför väljer man att gå på fördomar. Sedan påverkar media väldigt mycket, man sitter och tittar på tv och påverkas av hur det pratas om invandrare. Att de målas upp som en överrepresenterad grupp inom kriminalitet, till exempel.

Brukar du följa politiken i Sverige?

– När det är partiledardebatter så brukar jag titta på det, särskilt när de pratar om utsatta områden och om integration. I integrationsdebatten pratas det om att vi som har kommit hit ska ta till oss svenska värderingar, och självklart ska vi göra det. Jag menar inte att vi ska implementera vår kultur i samhället, men ofta förväntas vi lämna den helt. Jag önskar att vi kan behålla delar av vår kultur och våra värderingar.

Har du någon tanke kring valet i höst?

– Jag ska rösta på kommunal nivå i det här valet, men inte i riksdagsvalet för jag har inte svenskt medborgarskap. Men om jag hade kunnat rösta hade jag självklart gjort det!