Anders: Han berättade om vad han hade upplevt i sitt land, om flykten över Medelhavet och om hur hela hans familj nu var utspridd i olika länder. Jag förstod att trots allt han hade upplevt så slutade inte utmaningarna när han kom fram till Sverige, nu började istället en helt ny utmaning: att skapa sig ett sammanhang här.

Insikterna om den sortens ensamhet passade väl in i dokumentäridén och därifrån var steget inte långt till att erbjuda sig att producera film för Nya Kompisbyråns räkning. 

Anders: Vi fick trolla lite med knäna med tanke på läget i världen med pandemin och att jobbet var pro bono (alltså att vi gjorde det utan ekonomisk ersättning). Vi ockuperade ett konferensrum hos Nya Kompisbyrån under en dag, satte upp en bakgrund i deras färger och intervjuade hela dagen deltagare om deras drivkrafter. I intervjuerna försökte vi få fram så många små historier och tankar från deltagarna som vi kunde, så att vi sedan hade material nog att klippa många små filmer som Nya Kompisbyrån kan använda under lång tid framöver. Vi ville maximera den tid vi hade med deltagarna samtidigt som de kunde känna sig bekväma i att deras röst och historier fick komma fram.

Vi hoppas att filmerna visar hur enkelt det är att göra skillnad och hur givande de här mötena kan vara för både nya och etablerade svenskar. Vi insåg också att det finns en oro hos många kring att möta nya människor från en annan bakgrund och ville med de här filmerna visa upp några av de fantastiska personer man kan träffa. Vi tror och hoppas att de här historierna ska inspirera fler att engagera sig i Nya Kompisbyrån.